
Idag hade jag en praktikant med mig på jobbet, är det jävligt elakt att säga att man inte tycker om det? Jag vet inte om det är det, för saken är såhär. Det känns som han hindrar mig från att göra mitt arbete som jag vill göra det på något vis. Det är jävligt svårt att förklara men när man har en 15 årig kille med sig som har blivit ombedd av sina föräldrar att "visa framfötterna" så blir det lite väl mycket framfötter ibland kan jag tycka. En annan sak jag ogillar är att visa folk mer än 2-3 gånger hur saker och ting ska göras, då får jag lite av en panik i kroppen och misstankar om någon form av funktionshinder börjar dyka upp i huvudet på mig. Han är säkert en toppenkille och allt men jag vill bara göra mitt jobb på mitt sätt och inte på hans sätt, eller hur man nu ska förklara. Han kan hålla sina framfötter nån annan stans än i mitt nylle. En annan sak det är det där med rösten, en 15 åring i målbrottet som datanerdläspar? eller snarare startrekläspar, ni vet när de blir sådär euforiska när de pratar om laser och strålar och allt fanansmoster som pågår på det där rymdskeppet, "CPT KIRK PLEASE BEAM ME IN THE EYE WITH THE DELUXLASER ON THE SPOT 123 YEAH THIS FEELS GOOD!" .. ja sådant tugg ungefär, fast bara att han pratade om boxning. Problemet här är att han är ungefär hälften av vad jag är och jag är inte stor på något vis, ½ mig ungefär, och boxning klingar inte sådär jävla bra, kanske därför han läspade? who knows? kanske har någon fläskat till han utav helvete. Jag vågar inte skriva mer nu för han är väl såndär hacker som alla kids är nuförtiden så min dator kommer få snuva,vinterkräksjuka och aids på samma gång och jag kommer inte kunna använda kalkylatorn ens, anyway... må väl folks nu försvinner jag ett tag för jag vill inte prata med er på ett tag..... godbice!





